Julafton i Cusco 2008

2008-12-26
Hej kära vänner!
Julafton i Cusco. För första gången sedan jag kom hit regnade det. Inte särskilt mycket, men ett jämt och fint stril som varade större delen av dagen.

Efter tidig frukost skyndade jag mig ned till Plaza de Armas för att se hur julmarknaden utvecklats. Redan i backen ned såg jag plastskynkena som täckte de flesta marknadsstånden. Inte riktigt lika många stånd som förra åren, det kanske berodde påregnet. Dessutom var jag tidigt ute och det visade sig vid närmare inspektion att många av handlarna ännu inte satt upp sina varor. Jag förpassade lätt ett par timmar flanerande runt bland marknadens utbud. Jag kunde välja mellan Jesusbarnet till julkrubban, kakor, torkad frukt, keramik, naturliga skönhetsprodukter, t-shirts. leksaker, ulltröjor och mycket mer. Det blev några inköp. Dt blev trängre och trängre på plazan men inte värre än att det gick att uthärda.

Vid ett-tiden mötte Karina upp. Vi skulle göra de sista inköpen inför julaftonen, mjölk och grädde som måste vara färsk. Dessutom potatisen och löken till Janssonen. Det sistnämnda inhandlade vi på Mercadon, den stora grönsaksmarknaden. Det var trångt men vi klarade av inköpen pa 15 minuter. Sen kom det värsta....

Ut på gatan för att grabba fatt i en taxi. Det finns ingen stad i världen som har så många taxin per invanare som Cusco (ej statistikst bevisat) men just nu fanns det inga lediga. Karina och jag fick slåss för att få vår taxi. Sedan bar det iväg till Mega, Cuscos största supermarkand. En färd som normalt tar ca 10 minuter tog nu nästan 30 minuter. Cusco var totalt igenkorkad av människor och trafik. Vi kröp fram och vid flera tillfällen snuddade vi vid människor som genande över gatan framför bilen.

Framme vid Mega hade vi det värsta kvar. Det tog oss ca 20 minuter att inhandla 4 varuprodukter. Mega är visserligen störst i staden, men liten till ytan vid jämforelse med vad vi är vana vid hemifrån. 85 % av ytan upptas av rader med livsmedel och övriga 15 % av kunder. Idag bestod de av hälften av Cuscos invånare. Alla hade överdimensionerade kundvagnar som de använde som plogar for att ta sig fram. Så gjorde även Karina och jag. Vi orsakade en hel skrapade hälar.

Vi hade jättetur som hittade en relativt kort kö. Det var bara ca 9 personer framför oss i kön. Det här kommer att gå fort! De övriga 7 köerna ringlade sig halvvägs in i affären. Det tog inte mer an ca 2 minuter så försvann kassabiträdet. Hon har säkert gått för att kolla något pris sa Karina och jag till varandra. 5 minuter gick och hon kom inte tillbaka. Alla i kön började skruva nervöst påsig. Efter ytterligare några minuter började vi ropa vilt efter alla som såg ut som om de var anställda för att påkalla deras uppmärksamhet om att kassörskan övergivit oss. Alla bara ryckte på axlarna. Kön bakom oss växte fast vi ropade till dem att kassan var obemannad. Karina och jag började övervaga om att byta kö. Dessa hade nu växt och köbyte skulle innebara ytterligare 30-40 minuters köande räknade vi ut. Några personer framför oss gav upp och vi var nu nummer fyra. Fortfarande utan kassörska. Nu tvingande de framför oss kassörskan som hade kön till höger om oss att alternativt ta en kund från sin egen kö och en kund från vår kö. Detta blev naturligtvis impopulärt i hennes egen kö och okvadingsropen började skalla, inte bara över henne utan över hela affären och dess ledning. När vi äntligen efter 40 minuter och efter att jag nästan svimmat var först i var kö, fick Karina nästan gå ned på sina bara knä och böna och be om att få betala våra varor, för nu hade kassörskan fått nog. Efter att betalat upptäckte vi att kundvagnarna var för stora för att passera förbi kassan. Valet var att lämna vagnen där den stod och hindra nästa man i kön att komma fram eller förska knuffa undan alla bakom mig och lirka tillbaka vagnen. Halvägs blev jag räddad av en anställd som befriade mig från den svåra uppgiften.

Resten av dagen var inget i jämförelse med mandomsprovet påMega. Att laga Janssons for 15 personer var lätt som en plätt. I år hade vi lyckats bättre med att hitta rätt sorts potatis. Dessutom hade vi grädde tack vare Mega, enda affären i stan med denna ädla dryck! Alla flickorna sade att årets Jansson var bäst hitills. Jag gjorde två ugnsformar och det blev inget kvar.

Jag kunde haft mer pepparkakor med mig. De gick åt som smör i solsken. Glöggen också.

Efter elva på kvällen promenerade Roxana, Rolando, Karina, Victoria och jag ned till Plazan för att kolla in stämningen. Vi nådde fram strax före midnatt. Stan var full av folk, indianarna som rest in från landsbygden hade redan slått nattläger i portalerna och de sista handlarna höll på att packa ned sina varor. När klockan slog tolv började fyrverkeriet och smällarna. En bra stund stod vi framför katedralen och tittade på ljusen som spred sig över natthimmelen. Mycket mäktigt. På restaurangerna runt plazan hängde turisterna ut genom fönsterna och beundrade spektaklet.

Sedan gjorde jag något oförlåtligt. Jag introducerade cider för mina vänner! Ja, det är riktigt, cider har nu äntligen kommit till Peru i form av en halvlitersflaska från ett bryggeri i England som heter Samuel Wrights. Lite söt, men annars helt ok. Vi avslutade kvällen på Nortons pub och innan vi gick därifrån frågade de när vi nästa gång kunde dricka cider igen.

God fortsättning önskas er alla!
Mariann

2008-12-20
Hej kära vänner,
Igår åkte Roxana, Rolando, Yahida och jag på en liten utflykt till Majes. Jag hade aldrigt hört talas om denna plats förut, men Rolando lockade mig dit med löfte om gigantiska, gudomligt goda kräftor direkt från floden.

Det började illa. Vår chaufför dök inte upp. När vi väntat mer än den halvtimme som skiljer peruansk utsatt tid från svensk tid, förstod vi att något var galet. Mannen hade misskalkylerat priset (170 soles skulle vi betala) och struntade helt enkelt i att dyka upp. För säkerhets skull hade han slaget av sin telefon, så vi inte skulle fa tag i honom. Det tog en extra halvtimme for Rolando att hitta en ny chaufför. Slutpriset blev 230 soles. Chauffören, Coco, var vän till Roxana och Rolando, så priset var trots höjningen mycket bra.

Landskapet utanför Arequipa är mycket torrt och stundtals helt ökenartat. M a o är det svårt att hålla sig vaken, för det finns knappt något att titta på. Tur för oss att Coco är en professionel chaufför och är van att köra i timtals utan att blinka ens.

Efter ca 2.5 timmes körning öppnade sig ett stup framför oss. Vägen svängde tvärt i 90 grader, tur det, annars hade vi kört rakt ut i tomma luften. Ett par hundra meter nedanför oss sträckte en grönskande oas ut sig på bägge sidor. Dalen var bredare än Grand Canyon och djupare. Så långt ögat kunde se, såg vi fält med ris, grönsaker, vinträd mm. Och mitt i dalen flöt floden Majes fram, full med vatten. En underbar oas! Det tog ca 20 minuter att på vindlande vägar utan skyddsäacken ta sig dit ned.

Majes dalen är berömt för sitt ris. Ingen annan stans i Peru blir riskornen så stora som där. Klimatet ar tropiskt året runt, varmare än i Arequipa. Jag uppskattade temperaturen till ca 30 grader.

Vi körde runt lite och besökte bl a Dinousarieparken för Yahaidas skull. Där finns en replika av en dinousarie i naturlig storlek, samt lite ben och fossiller som var många miljoner år gamla. Dessutom kunde vi se fragment av gamla grottmålningar.

Turen avslutades på dalens fornämsta Camarones (kräftor) restaurang. På väggen hängde foton av prominenta personer som ätit där. En hel del kongressman, men även ex presidentens fru. Jag tror dock att de flesta av er hade vägrat att inta en måltid där, för lokalens interior hade inte ens fått en stjärna i Guide Michelin, snarare 20 minus stjärnor. Köket hade inte blivit godkänt av hälsomyndigheterna i Sverige!

Men kräftorna var gudomliga! Vi valde alla olika rätter så att vi kunde smaka påallt. Det var kräftsoppa, kräftor Milanesa (brödpanerade), kokta kräftor, stekta kräftor, ceviche gjort på kräftor osv. Och notan gick inte på mer än 104 soles! För en gångs skull billigt med tanke på vad vi åt.

Tack gode gud för att Coco körde! Alla vi andra låg utslagna och sov i bilen hela vägen hem!

Kramar från Mariann

 

Tillbaka


Tel: 042 - 13 95 00             E-post: mail@turretur.se             Norra Storgatan 16, 25220 Helsingborg             © Copyright Turretur             


 | Webbkarta | Logga in |