SÖNDAGSUTFLYKT MED FAMILJEN QUISPE

 


Mariann, kan vi inte göra en bilutflykt på söndag? Vi kan hyra en liten buss så hela familjen får plats. Mama Lucia skulle bli så glad! Där var jag fast. Vem kan neka Mama Lucia en utflykt med hela familjen samlad? Speciellt inte som Mama Lucia varit sjuk länge och behövde muntras upp.

Familjen Quispe har varit mina nära och kära peruanska vänner sedan 16 år tillbaka. Först lärde jag känna Roxana, tredje barnet uppifrån. Som alla fattiga peruanska barn fick hon i tidig ålder bidra till familjens försörjning. Hon sålde vykort, keramik, smycken mm till turister i Cusco. Liksom hennes äldre syskon gjort före henne och hennes yngre syskon fortfarande gör. Roxana är nu gift och har en dotter som heter Yahaida. Yahaida är ett år äldre än Roxanas yngsta syster Caty.

Vi skall hyra bil. Vi i familjesammanhang betyder att jag betalar. Jag har inget emot det, så länge det går till något gott och glädjefullt för alla.

På lördagskvällen började Roxana, Rolando, Victoria och jag jaga minibuss runt Plaza Regocigo. Helst utan chaufför eftersom jag ville köra själv. Bästa pris var USD 55 exkl bensin. Som alltid i Peru är det bra att ha is i magen och vänta tills in i det sista för att få det optimala erbjudandet.

Tidig söndagsmorgon var urvalet lediga bilar större och priset nere i USD 40 inkl chaufför och bensin. Chaufför fick vi på köpet vare sig vi ville eller ej. Det hade något att göra med försäkringsbiten. Vi slog till.

Nästa etapp blev Mercadon där vi inhandlade frukt och youghurt. Sedan bar det av till Zarzuela i Cuscos utkanter, hemvist för Lucia och merparten av hennes familj. Hela klanen stod samlad utanför huset. De minsta barnen hoppade och skrek av förväntan. 14 personer, Mama Lucia, Victoria med make Manuel och dotter Ingrid, Roxana med Rolando och dotter Yahaida, Mary, Karina, Diana, Cintia, Caty, vår chaufför Juan och jag packade in oss i bilen och iväg bar det.


Första stoppet var söndagsmarknaden i Chincero. Marknaden är mer genuin indiansk än den i Pisac. Så långt ögat kunde nå såg jag alla dessa fantastiska färger från både nya och gamla textilier. Familjen Quispes bekantskapkrets sträcker sig långt och jag blir hela tiden presenterad för deras vänner. Quispe barnen hänger som klasar runt benen på mig och turas om att bära min vattenflaska och kamera.



Vi fortsätter mot Maras Moray, 3 st spirallformade cirklar mitt ute i nowhere. Vägen vi åker på blir mindre och mindre och liknar en kostig. Det har regnat kraftigt natten före och flera gånger tar Juan sats för att inte fastna i lerpölarna. En shortcut ursäktade sig Juan med. Har han inte hört uttrycket ”en genväg är en senväg”?

Entrén till Maras Moray är gratis för peruaner. Jag åker naturligtvis på att betala 5 soles, vilket dock är en överkomlig summa.

Vem som byggt formationerna och vad de använts till vet ingen för säkert. Platsen är populär bland esoteriker som ofta håller midnattsmeditaioner där. Jag och barnen jagar ödlor och klättrar upp och ned för avsatserna.

När vi återvänder till bilen vid entrén har Mama Lucia dukat upp vår picknick på en stor filt. Papaya, mango, bananer och andra frukter har hackats i bitar och blandats ned i youghurten. Smaskigt!!

 

Tillbaka


Tel: 042 - 13 95 00             E-post: mail@turretur.se             Norra Storgatan 16, 25220 Helsingborg             © Copyright Turretur             


 | Webbkarta | Logga in |